Bajsdagboken part 27

Det finns inget så befriande vid ett toalettbesök som 1000mg morfin, åtta Ipren och 50cl Aivy. Ryggraden böjer sig som en banan i fel läge över porslinets högsta punkt samtidigt som spolknappen fixerar nacken och låter huvudet hänga fritt och dregla ymnigt på den barockmönstrade väggen bakom. Smärtan är borta och när jag väl vaknat krävs en arkeologisk insats för att påvisa spår av vad som ägt rum. Jag är fri nu... och jag vill leva. Är det lycka jag känner... eller försiggår det nån form av torkande biståndsarbete/katastrofhjälp mellan mina skinkor?